Känslor bakom lås och bom.

Jag har väldigt svårt att visa känslor för andra. Utom att vara mitt vanliga glad jag förståss. Hoppas andra uppfattar mig så, fast jag är lite återhållsam och allvarlig ibland.
Arg är jag väldigt sällan, för det tillför så lite och det tar bara en massa onödig kraft. Fast det finns tillfällen när jag verkligen skulle behöva bli det.
Däremot så blir jag irriterad och det syns nog. Ledsen är jag ibland, men det är bara några få som får se mig så.
Andra känslor ligger lite gömda tror jag. Det är till och med lite svårt att skriva om dom. Fast jag kanske går att läsa som en öppen bok, vad vet jag.
Jag har naturligtvis alla dom andra känslorna också, men jag hoppar och skuttar inte när jag är riktigt lycklig. Och det är lite synd.
Det är bara så frustrerande att jag inte ens i text kan släppa på en del hämningar. Det är bara den bittra surkarten som kommer fram, och han kan jag vara utan.
Men det bubblar under ytan, och så här i vårens ljus så kanske det kommer ut ett sång och dans nummer. Bli inte förvånad.

Superhjältekraft. – Att glänta på locket ibland.