Okunniga kommentarer.

Blev tvungen att kommentera Lisa Magnusson, en av Aftonbladets bloggare.
Men egentligen så kommenterade jag inte hennes inlägg, för det var bara ett uttryck av den frustration många unga känner när dom blir behandlade som skit av taskiga arbetsgivare. Och facken som inte känns kämpa för deras problem när en stor klick i samhället har slutat tänka i form av VI, utan tänker JAG.
Nej jag kommenterade kommentarerna.
Det är fantastiskt hur lätt historien går förlorad. Jag har växt upp i ett samhälle där vi hade alla dom skyddsnät som andra har kämpat för, därför så tar jag dom förgivet.
Nu monteras dom ner bit för bit, och många tycker att det är bra. Vi ska inte ha någon arbetsrätt, vi ska inte ha A-kassa för det gör bara att människor inte vill arbeta.
Det finns folk som på allvar tror att vi får en bättre värld om alla fritt konkurerar med alla om allt. Den starke överlever och alla andra ska vi skita i.
Ja, vi är kanske tvungen att hamna där innan vi är beredda att protestera igen.

Superhjältekraft. – Att veta att kraften finns bara om vi går samman tillsammans.