Tajt, tajtare, tajtast.

Det kom en lastbilschaufför till jobbet idag. Han skulle lasta fem pallar och ett kolli. Men hade nog egentligen bara plats för tre.
Vi stod och resonerade och mätte ett tag, lastbilen var nästan full och det utrymme som var ledigt på flaket var inte stort och där stod också några låga trälådor.
Men killen, en sävlig norrlänning i femtifem års åldern, hade kommit på en plan. Jag skakade på huvudet mot våran traktorförare, det här går aldrig.
Killen började gestikulera och snart var dom tunga trälådorna vridna med traktorhjälp. Vi tråcklade och mixtrade en stund.
Den första pallen passade så precis att den tunna sträckfilmen gned på båda sidor mot annat gods, sen nästa pall ovanpå trälådorna och nästa och nästa. Tur vi har en duktig traktorchaffis.
Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt så stod alla pallarna på flaket.
Lastbilschauffören skrattade, tittade på mig och sa. – Dom säger att man kan knulla en katt, bara man vet hur man ska göra.

Superhjältekraft. – Att tro det ska gå, är halva jobbet.