Ensam vid pennan.

Varför skriver jag? Tro inte att jag är nån dyster grubblare, eller nån krånglig typ som analyserar allt och alla. Jag är bara som en av Hollywood tjejerna. Jag har för mycket fritid att fylla.
Men jag har ingen veckopeng att köpa tofsar för, eller nåt hembiträde som jag kan terrorisera med städnoja. Jag fyller lite tid vid tangentbordet för jag tycker det är roligt att skriva.
Då och då försöker jag att göra nåt vettigt av det, oftast bara nåt ovettigt.
Jag har tidigare sagt att jag bara skriver för min egen skull, men det är ju en lögn. I så fall hade jag väl inte lagt ut mina tankar till allmän beskådan.
Jag är väl lite fåfäng som alla andra, vill att nån annan ska tycka att jag är läsvärd, kanske till och med så pass att jag får en kommentar. Det känns inte så ensamt då.
Här slog jag kanske huvet på spiken. – Känns inte så ensamt. Konstig sak att säga när jag sitter ensam framför min dator. Nä nu blev jag den där dystra grubblaren, jag ska nog inte sitta här när jag är trött.

Superhjältekraft, – Att ha vett att säga god natt.