Festligheter.

Jag umgås med att gäng fantastiskt trevliga människor. Vi brukar samlas och laga mat tillsammans ibland, och det är kanon, för vi har ju lyckan av att ha ett par duktiga kockar med i gänget, mycket trevligt.
Men vi har fått en viss snedfördelning mellan könen då vi är två som skilt sig och alla singelkillar verkar rata krogragg. Vi behöver jobba på det där.
Det brukar, som på alla fester, alltid dyka upp nåt konstigt ämne eller nån företeelse som ska avhandlas, och killarna som är pratsamma i vanliga fall, blir med en öl i kroppen, sju resor värre.
Inte i någon negativ mening, för dom är alltid goa, glada och väldigt roliga.
Men den som vill ha en syl med i vädret måste antingen avbryta mitt i en mening eller vänta på att munnarna ska fyllas med vätska. För dom pratar på inandningen också.
Och jag som inte är den mest verbala i gänget, har lite svårt att pricka in dom ögonblicken. Nu gör det inte så mycket för då hinner jag äta lite chips och gå på toa utan att nån saknar min åsikt.
Vad kan man mer begära än glada vänner, god mat och nåt att fylla i glasen? Ja det skulle vara lite Lennart Berglund i högtalarna i så fall.
Det är tyvärr en hel månad till nästa inplanerade sammankomst. Men dom som öppnar sitt hus för hela gänget den här gången, har lovat att det blir tivoli och karuseller på kvällen. Det du.

Superhjältekraft. – Att ha nåt att se fram emot.